Öland

Dansveckan på Öland, ett måste för många inbitna dansare tillsammans med dansveckan i Malung. Det verkar kanske lätt nördigt att åka en vecka för att dansa och trängas med folk men prova kan man väl göra. Att resa är roligt och så även att dansa så varför inte.

Sålunda for jag och 26 glada norrlänningar i blandade åldrar och

med varierande danserfarenhet med buss ner till Öland för att dansa i tre dagar. Vi bodde inte på campingen som de flesta andra

utan i Villa Ingrid. Vi hade nästan

hela pensionatet för oss själva. Dagarna startade med en härlig frukost i den vackra trädgården och

sedan vidtog lite olika aktiviteter - besök i Borgsholms slottsruin, Solliden, bad eller besök på campingen. Oftast hamnade alla ändå till slut i trädgården där vi lyssnade på musik, solade, tog en pilsner eller dansade. Så skönt att bara vara.

Det är tydligen tradition på dansveckan att dansbandet Perikles spelar på själva campingen tisdag kväll innan den riktiga dansen börjar. Alltså for vi dit och kollade läget. Jag brukar ju, helt

sanningsenligt, säga till mina icke dansande vänner att alla dansar nyktra ... nu hör det nog också till traditionen att dansveckan även innebär en hel del festande för många (men långt ifrån alla). Kändes lite som att vara på festival :) Det var alls inte otrevligt på något sätt men jag var nog alltför nykter och hämmad/blyg för att släppa loss som många gjorde, inkl. flera av dansvännerna. Jag stod vid sidan och tittade på istället. Hur som helst så var det otroligt bra ös.

Danserna på kvällarna var trånga, svettiga och varma. Hörde talas om att det var 1500 personer en av kvällarna och det tvivlar jag inte på för en sekund. Själva danserna för mig rent personligen var sådär. Första kvällen tyckte nog alla var sådär, det var som att man måste känna in sig lite och få kläm på hur det fungerade.

Andra kvällen före paus var helt suverän både för mig och alla andra - stötte man på någon av danskompisarna strålade alla ikapp. Efter paus tog det roliga slut lite grann för mig. Dansade med en kille, en skön och upptågsrik gnussfox. När det sen blev dags för bugg (man dansar oftast två lugna, två snabba i södra Sverige) sa jag att jag känner mig osäker bara så han skulle vara beredd på det och kanske anpassa sig lite. Ack vad jag bedrog mig, det var som att han skulle retas och testa. Jag hängde inte med alls tyckte jag och jag kände mig sååå kass. Tyvärr så gjorde den dansen att jag tappade sugen och blev stående ganska mycket resten av kvällen och kände mig väldigt osäker. Retar mig så att jag lät mig påverkas av den dansen så mycket men jag är ju som jag är ...

Tredje kvällen inleddes med partyt på campingen och när sen dansen kom igång hade jag kvar gårdagskvällens negativa känsla i kroppen och lite av "vid-sidan-av"-känslan jag hade på campingen, så den kvällen dansade jag inte så mycket. Sista timmarna satt jag nog mest och tittade. Är på väg in i en PMD-period också, vilket ju kan förklara varför jag tog åt mig så mycket, alltså dags för månadens minidepression :/

Nu låter det kanske som att jag hade en trist vistelse på Öland men så är det inte alls. Resan var verkligen mer än bara dansen. Umgänget med en massa härligt och roligt folk och många roliga danser gör att jag mer än gärna åker även nästa år. Nu vet jag ju lite mer vad som gäller så då j*klars :)