onsdag 30 december 2009

Nyårslöften ...


... är ju egentligen ingen idé att ge, eftersom man nästan alltid bryter dem men jag har ändå tänkt att försöka förändra några saker. Lite lagom lovat så där men inga löften:

  • Jag ska dra ner på inköp av mineralvatten, godis och färdigmat från butiken på jobbet. Sponsrar den affären med stoooora summor inser jag och alldeles i onödan. Vatten finns i kran, godis är inte nödvändigt och mat har jag hemma.

  • Sluta prata så mycket strunt.

  • Göra något blodtryckssänkande varje dag, exv. motion 30 minuter, avstå från att salta på maten, inte börja röka :), justera så att matintaget blir mer balanserat.

  • Vara snäll mot mig själv. Jag är "good enough".
Finns säkert mer men detta räcker kanske?

Nyårstankar


men inte mina utan Alex Schulmans. Är inte utan att man känner igen sig en hel del.

Sången om mitt liv?


Eller snarare mest makens kanske :)



Och här är texten om du inte orkar lyssna :)

Nu klär hon på sig och ska gå
I kort svart kjol och tajt trikåååååååååååå
Barnen hänger som en svans
Mamma hon ska ut på dans
Mamma, var har du köpt den där parfymen nånstans?

Gula Blend, en trave disk, snoriga barn och djupfryst fiiiiiiiisk
Köpa vin och vilja väl, ändå blir det bara gräl
Ingen orkar vara det minsta sensuell

Men Amors pilar föll som regn
Över en smal madrass, du hade ingen säääng
Det är klart att vi låg kvar, och det är klart att det blev barn
Nu har vi dubbelsäng och ingen tid att ligga kvar

Hennes mun, en bigarrå, pussar barn säger: Hej dååååå
I tamburen står jag kvar för jag är ju barnens far
Kom, vi går och ser om det finns nåt lördagsgodis kvar

En retfullt formad, röd, mjuk mun lyser kvar i vårt badrum
Ja, på muggpappret som ett brev: Ta du och kyss dig i ditt skrev
Jag sätter mig och tittar på TV

Men Amors pilar...

tisdag 29 december 2009

Rätt fokus?


En störning jag har när det gäller dans är att jag alldeles för lätt fokuserar på de killar som INTE bjuder tillbaka/bjuder upp istället för att faktiskt fokusera på dem som bjuder upp/bjuder igen. När det gäller de som inte bjuder tillbaka funderar jag ibland på varför, speciellt när jag tyckte att dansen gick bra och kändes utmärkt, att jag kunde följa. Ibland skulle jag nästan vilja fråga men det är ju rubbat så det låter jag bli. Bättre i så fall att fråga dem jag brukar dansa med om det är något jag gör konstigt.

Annandagens dans var en utmärkt sådan. Många bra danser och speciellt en utmärkte sig. En kille jag dansat med en gång tidigare. Han har sånt flyt och är så lätt att följa, man bara glider runt. Underbart!! Tror jag tackade honom tre gånger för dansen och berömde honom som dansare. Tänkte att om jag säger det tillräckligt många gånger bjuder han igen någon gång om så bara för att få beröm :)

Trots alla bra danser sitter ändå några ord en kille jag dansade med kvar. Minns inte riktigt exakt vad vi pratade om men att det var om dans och jag sa något om att jag kan ha en förmåga att ta över och föra själv varpå han säger "det menar du inte?". Det kändes lite jobbigt att höra trots att jag ändå är medveten om det. Fast då när vi dansade tyckte jag att jag inte gjorde det.

Nåja, som vanligt vet jag ju vad jag BORDE göra, fokusera på det bra, putta undan det dåliga. Ja ja, jag ska försöka.

Kan ju i alla fall sluta med något positivt och det är att en kille jag faktiskt funderat på varför han inte bjuder tillbaka och som jag slutade bjuda upp för länge sedan faktiskt bjöd upp! Chock!

Årsdag


På juldagen var det fem år sedan jag slutade röka (igen). Jag har inte känt något direkt sug alls och det tror jag hänger ihop med att jag i samma veva började motionera regelbundet. Inte ens jag är så dum att jag skulle börja röka igen efter det. Och nu efter att jag börjat att dansa så mycket finns det inte på kartan. Lukta askkopp mitt i en mysfox. Nää.

Jag började röka som tonåring och höll på fram tills jag var 27-28 år. Slutade när vi började planera för barn. Höll sedan upp båda graviditeterna och en tid efter att jag slutat amma sista barnet. Sen följde ett par år av feströkning som till slut eskalerade till rökning på heltid när jag jobbade och var hemifrån. Jag ville inte att barnen skulle se så när jag var hemma rökte jag ibland första ciggen sent på kvällen när de gått i säng. Urlöjligt. Så natten mellan julafton och juldagen 2004 rökte jag min sista cigarett på en promenad med min kompis Ylva. Ett av de bästa beslut jag tagit i mitt liv. Och det gäller för evigt. Fast om jag blir 80 år kanske jag börjar att feströka ;) Det var ju gott.

måndag 28 december 2009

Till mina döttrar


Det är inte lätt men naturligt och nödvändigt. Glad och skrämd över att det händer.

Tonårsminnen


Gruppen Queen var en stor del av min tonårstids musik, de var oerhört populära. Bra låtar, stämsång, rockigt och med en mycket karismatisk sångare. En underbar låt är Bohemian Rapsody. Vacker sång, sorglig text och musik som bygger upp till en härlig avslutning. Hör jag den låten nuförtiden kan jag tänka tillbaka på både tonårsdiscon, olycklig kärlek och tjuvrökning. MEN efter filmen Wayne's World får jag även andra bilder i huvudet. Ni har väl sett den här :D


tisdag 22 december 2009

Sötaste tomten i stada


Hittade ett foto från -05 som får bli årets julkort! God jul!

tisdag 15 december 2009

Det är officiellt ...


... jag är min mamma eller så är jag bara en mamma. Planerat i förväg och köpt snacks o.dyl. till lördag då vi ska ha lite glöggmingel. Dock har jag fått lov att gömma det låååångt bak i ett skåp, annars finns det inte kvar på lördag. Precis som min mamma fick göra :)

söndag 13 december 2009

onsdag 9 december 2009

I rymden kan man höra mig prata



Att jag pratar väldigt högt har jag fått höra så länge jag kan minnas. Kan ju vara bra att höras visst men ibland kanske det inte lika bra. Det är bra för exv. min pappa som hör dåligt, han hör ju alltid vad jag säger (frågan är om han lyssnar men det är en annan sak). En kille jag brukar dansa med som är hörselskadad och har hörapparat tycker också om att jag pratar högt (han kanske stänger av hörapparaten innan han dansar med mig :) ) En annan dansare sa en gång "du har väldigt skarp röst" :) ooops. Försöker ibland tänka på det och prata rätt ut i danslokalen istället för i örat om det blir prat under dansen men kommer inte alltid ihåg det.

Samtidigt kan jag tänka att min starka stämma hänger bra ihop med min person rent fysiskt. Jag är lång, storfotad och stadigt byggd :)

Om man ser på detta ur en lite feministisk synvinkel kanske så funderar jag på man lika ofta tycker att en man pratar högt, dvs. att man reagerar på det? Jag är inte så säker. En hög röst betraktas knappast som kvinnlig. Jag avviker alltså från normen genom att prata högt, är kanske t.o.m. okvinnlig? En man som har ljus och lite svagare röst, hur ser man på honom?

Så istället för att se det som något negativt att prata högt kanske jag ska se det positiva i att bryta en norm som begränsar en som person, eller?

fredag 4 december 2009

En ögonblicksbild


Ser TV-programmet Sommarpratarna i SVT Play. Människor som under åren haft Sommar-program på radio är på någon slags herrgård ochh sitter vid ett bord, äter och samtalar. Helena Bergström blir serverad kaffe ur en silverkanna, i en vacker gammal kaffekopp av en servitris med en stor tatuering på underarmen :)

Rekommenderar för övrigt programmet.