onsdag 29 september 2010

Reklamhiss och -diss

Jag ser mycket på TV, kanske för mycket. Hur som helst att se på TV innebär ju också att man ser en massa reklam. En del roliga, del trista, en del obegripliga, en del irriterande och en del går en bara förbi.

En reklam som stör mig är är följande: Musiken är någon 60-talslåt och en massa kvinnor skriker, springer, gråter efter vad? Jo, att en viss sorts dambinda nu kommit med nya och färgglada förpackningar. Otroligt fånig och även dumt att jag retar upp mig på den men något ska man väl reta sig på.

En reklam jag däremot gillar är comhems reklam där två kvinnor gör som korta parodier på TV-program och filmer. De får mig alltid att dra på munnen :) "... vem f*n var det som kasta?..."

tisdag 28 september 2010

Några praktiska reflektioner

  • Jag måste hitta på och laga middag nästan varje dag.

  • Istället för att kasta mosiga tomater eller ge dem till maken gör jag tomatsås som äts till lunch.

  • Jag köper inte längre buteljerat vatten (nåja i alla fall mycket sällan).

  • Jag måste styra upp mitt förråd av trosor eller snarare färger. Kan inte fylla en stor tvättmaskin med tre par svarta trosor - har inga andra mörka kläder som ska tvättas i 60°.

  • Jag torkar mig ibland fortfarande på den andra handduken från vänster - vi hänger alltid handdukarna i åldersordning :)

  • Är mycket mer sparsam i största allmänhet.

lördag 25 september 2010

Trivialt

Det här hittade jag hos Mammispammis, gillar sådana här listor så vassego.

1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 – vad står där?
- ... med fåglarna är tysta, som om de lyssnar efter något. (80° från Varmvattnet, Karin Alfredsson)
2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
- Mobiltelefonen.
3. Vad var det senaste du såg på tv?
- Somnade nog till något CSI-avsnitt.
4. Utan att se efter, gissa vad klockan är:
- 10.25 (10.27).
5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
- Melodikrysset på datorn.
6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
- Inatt när jag kom hem från dansen vid 2-tiden.

7. Vad tittade du på innan du började svara på den här undersökningen?

- Facebook troligen :)
8. Vad har du på dig?
- Svarta mysbyxor och t-shirt.
9. Drömde du något inatt? I så fall – vad?
- Drömlös natt.
10. När skrattade du senast?
- Igår någon gång.
11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
- Ingenting eftersom jag är nyinflyttad och ännu inte bestämt vad jag ska ha på väggarna.
12. Har du sett något konstigt på sistone?
- Ser konstiga saker varje dag. Jobbar på sjukhus.
13. Vilken var den senaste film du såg?
- Senaste hela film jag såg (utan att somna alltså) var nog Notting Hill för någon vecka sedan.
14. Berätta något om dig själv som folk inte känner till.
- Är nog en öppen bok :)
15. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?
- Rättvisa åt alla.
16. Tycker du om att dansa?
- Det är det bästa som finns!
17. Skulle du någonsin överväga att bo utomlands?
- Varför inte, men inte permanent.
18. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
- Så du hittade hit till slut.

torsdag 16 september 2010

Liten separationsfundering

Man tror så mycket. Vad man dock kan vara säker på att man egentligen ingenting vet. Man kan tro att man känner sig själv och på så sätt veta hur man kommer att reagera i vissa situationer. Inget kan vara mer fel mina vänner.

Efter att ha tagit ett stort beslut i mitt liv, efter överväganden i flera år, trodde jag i min enfald att allt skulle kännas lättare och mycket bättre. No no. Det känns otroligt jobbigt, sorgligt och jag är fylld av skuldkänslor och dåligt samvete för att ha ställt till det för familjen och splittrat den. Jag har inte gjort fel - har gjort det rätta. Kunde inte fortsätta som det var; det kändes inte bra.

Funderade ju mycket på vad folk skulle säga men tror egentligen att ingen varit negativt inställd - tror ju att de flesta inser att jag inte tar ett sånt beslut lättvindigt. Flera har sagt "så tråkigt men grattis". En kommentar var "det var då på tiden" och en annan "men äntligen" :)

Nu efter 1½ vecka känns det helt OK men konstigt. Skönt att vara relativt obunden tillsammans med en 17-åring. Det blir nog bra till slut, om jag bara får bort skuldkänslorna.