My twisted mind :(

Funderar på hur jag är funtad. Jag är ju sån att jag har ett mycket stort behov av att andra bekräftar att det jag gör, är, ser ut och tänker är OK, rätt och bra. Tragiskt men sant. Vågar inte riktigt tro på vad jag själv tycker, vill gärna kolla med andra osv. Rädd att vara till besvär, vara jobbig, ta plats osv. Plats tar jag ju rent fysiskt - jag är lång, stadig och har hög röst så jag märks nog som person och det blir som väldigt tudelat. Egentligen vill jag ju inte märkas.

På dans exv. bjuder jag alltid upp på det sättet att jag ofta lämnar en väg ut för den jag bjuder upp. "Hej, vill du dansa eller ska du vila, dricka, fika ...?" Och bjuder jag upp på herrarnas så frågar jag alltid "Får jag bjuda upp dig på herrarnas eller vill du stå den här?"

Så på gårdagens dans får jag två positiva omdömen om min dans, en direkt och en på omvägar och blir fantastiskt glad naturligtvis. Idag vänder jag det till något negativt och känner mig ledsen istället. Det är ju så tragiskt att jag behöver denna bekräftelse utifrån HELA TIDEN och så blir jag så plågsamt medveten om hur mycket jag vill bli sedd, älskad, åtrådd och omtyckt. Gamla människan borde väl ha fått ordning på detta när hon närmar sig 50 med stormsteg! Fast jag är ju inte där än så jag kanske hinner :)

Om fejjan

Jag gillar Facebook. Tycker att det är ett roligt sätt att hålla kontakt med folk, både de jag umgås med och de jag inte träffat sedan 80-talet och kanske t.o.m. 70-talet.

Dock tål det att funderas lite på vad man skriver i sin statusuppdatering men för mycket är inte bra att tänka, då duger ingenting. Då slår bristen på självkänsla till - vem kan vara intresserad av vad jag skriver - det är ju bara töntigt, fånigt, dumt och kanske uppfattas som skryt. Eller så kan det uppfattas som sårande även om tanken inte alls är det utan kanske ett utbrott av lycka.

Om jag går till mig själv när jag läser andras statusuppdateringar är det rätt enkelt. Är det någon som skriver urtrista, ointressanta och alltför detaljerade uppdateringar så döljer jag dem helt enkelt. Är det någon så där halvintressant är det ju bara att ignorera.

Det är intressant ändå, man får inblick i människors vardag som man inte annars får. Kanske är det oftast positiva saker folk skriver om sitt liv. Ingen vill väl hälla ut sina mörka sidor till allt och alla även om det ibland kan kännas skönt.