Dock tål det att funderas lite på vad man skriver i sin statusuppdatering men för mycket är inte bra att tänka, då duger ingenting. Då slår bristen på självkänsla till - vem kan vara intresserad av vad jag skriver - det är ju bara töntigt, fånigt, dumt och kanske uppfattas som skryt. Eller så kan det uppfattas som sårande även om tanken inte alls är det utan kanske ett utbrott av lycka.
Om jag går till mig själv när jag läser andras statusuppdateringar är det rätt enkelt. Är det någon som skriver urtrista, ointressanta och alltför detaljerade uppdateringar så döljer jag dem helt enkelt. Är det någon så där halvintressant är det ju bara att ignorera.
Det är intressant ändå, man får inblick i människors vardag som man inte annars får. Kanske är det oftast positiva saker folk skriver om sitt liv. Ingen vill väl hälla ut sina mörka sidor till allt och alla även om det ibland kan kännas skönt.
Precis! Och det är också intressant att se vilka inlägg som får många kommentarer. Jag skev häromdagen att jag hämtat smutstvätt hos mina söner. Vilket liv! Enbart kvinnor kommenterade, och kontentan var ungefär "Hur KAN du skämma bort dina pojkar". En väninna sa "Det är bara för att du inte har döttrar som du vågar erkänna det". Hon visste att det skulle ta hus i h-vete, inte minst från hennes döttrar, om hon skrivit det. Intressant, tycker jag. /Doris
SvaraRaderaJag gillar FB och går det en dag utan att jag varit in där känns det nästan lite jobbigt, kanske blivit beroende?! Det är ju precis som du säger, man får veta små saker om folk som man annars missar - det är skoj.
SvaraRaderaDoris: De som kommenterat har kanske döttrar som är rädda för att deras döttrar får tvätta när mamma och mormor inte gör det ;)
SvaraRaderaKristina: Jo inte ringer man folk och berättar att man åt risotto idag men det är helt ok att säga det på FB och på något sätt lite mer kul att få veta där än på telefon.
Precis!
SvaraRaderaPrecis!/Doris