Njuta av ensamheten

Jag är ensam hemma! I minst en vecka! Underbart! Det hör verkligen till ovanligheterna att jag är ensam i mitt eget hem. Vill jag vara ensam får jag ge mig iväg hemifrån. R, min käre man, är ju alltid hemma och blir ju lätt stressad över att behöva lämna byn ;) Nu är han ledig och har tagit med sin barnen till ön och jag är hemma. Börjar ju jobba om några dagar.

Jag har alltid haft ett stort behov av att få vara ensam och rå mig själv. Bestämma när, hur, var, vad och om jag ska äta, bestämma över fjärrkontrollen, bara vara ensam ... Få bestämma själv och inte behöva ta hänsyn. Jätteskönt. Låter kanske jätteego att ha en sånt behov av att slippa ta hänsyn till andra eller som ett hån mot de ofrivilligt ensamma - men så är det inte. Har man familj och barn så är det ju ständiga krav och måsten hela tiden. Så skönt att få vila ifrån dem - och de ifrån mig och mitt tjat (moderns lott :/ ). Senaste veckan när jag varit ensam med yngsta tjejen har jag i princip agerat taxi hela dagarna men det var ju något som faktiskt togs med i beräkningarna när vi bestämde oss för att flytta till landet. Det är ju mycket längre från samhället till byn än från byn till samhället ...

Dagen ska väl ägnas åt gräsklippning och en joggingtur med U, sen plockar jag väl lite hemma som vanligt antar jag.