Nästan som en dans på rosor

Igår var det dags för premiär på en av danslogarna i närheten. Ååååh, en underbar start på logdanssäsongen. Mycket folk enligt mitt sätt att se, inte så mycket enligt dem som varit med några år och minns logdansernas storhetstid. Det var dock svårt att hitta "kändisar" att dansa med men därmed blev det ju fler danser med helt nya - kul. Flera s.k. sommardansare som bara är ute och dansar på logdanserna och aldrig på inomhus på vintern hade krupit ur sitt vinteride. 

Hade en riktigt bra danskväll, blev uppbjuden rätt ordentligt och bjöd upp själv också naturligtvis. Självkänslan fick sig en rejäl påfyllning igår - och det behövde jag. Kände att jag var på väg ner, igen. 

Vid ett tillfälle kom två stycken och bjöd upp samtidigt, underbart härliga L kom springande när det var "damernas" och frågade om jag ville bjuda upp honom och då fick vi chansen att öva på hans gnussande :), en kille bjöd upp med orden "äntligen fick jag bjuda upp dig", flera jag dansat med någon gång tidigare har nu börjat bjuda upp mer regelbundet så skaran av "stamdansare" har utökats med i alla fall tre stycken.

Gjorde mig också av med ett s.k. dansspöke. Ett dansspöke är vad jag och mina danskompisar kallar dem som hör till "det duktiga och vackra folket" som man vet aldrig skulle bjuda upp själv men som vore kul att få prova att dansa med. Tog mod till mig och bjöd upp en av "de duktiga". Han såg måttligt road ut men nobbade inte i alla fall. Hur gick det då? Mja, sådär får jag väl säga. Första låten var en riktigt långsam låt och vi höll till på den delen av golvet som var trögast, vilket inte underlättade. Andra låten gick något bättre men mja... vet inte om jag inte riktigt kände och fattade hur han dansade eller om han faktiskt inte dansade så där himla bra som jag trott. Ibland är det ju så att det behövs ett par danser för att komma underfund med varandra. Bra för självkänslan att jag vågade bjuda upp, kanske mindre bra för självkänslan i hur själva dansen gick men struntar i den dansen och njuter av alla de andra härliga jag fick istället. Sista dansen till Sonja Aldéns "Du får inte" var hur härlig som helst.