Så brukade min mamma säga när jag var tonåring och vi hade något av alla våra gräl. Då fnyste jag åt sånt och tyckte det var hur fånigt som helst. Med åren inser jag ju att det faktiskt ligger något i det. Man vet ju verkligen inte vad som kan hända. Trots detta händer det att jag i ilska smäller igen dörren när jag åker hemifrån på morgonen ibland. Med två tonåringar i huset och mitt humör så är det lätt hänt.
Hur som helst, vikten av att inte skiljas som ovänner har blivit ruskigt aktuell i veckan. Ena dotterns kompis var med om en hemsk olycka där det ett tag såg riktigt illa ut men det verkar nu som om allt kommer att gå bra. Dottern berättade att hon och kompisen bråkat och skiljts åt med orden "jag hatar dig" och stackarn, den ångest hon haft!! Tror den här händelsen verkligen kommer att förändra hennes syn på livet till viss del. Och min!
Ja fy vad hemskt.
SvaraRadera