fredag 8 maj 2009

Får jag lov?

Vill du dansa? Ska vi dansa? Får jag plåga dig igen? *Höjt ögonbryn, leende och en utsträckt hand* Dansar du med gamla tanter? Några sätt att fråga om någon vill dansa. Och som tjej på dans blir det ofta mycket av det, att bjuda upp.

Det är ju nästan alltid tjejöverskott på danserna så det gäller att ligga i. Här i norr är det ju även herrarnas och damernas danser men jag brukar inte bry mig så mycket om detta. Är det herrarnas tur att bjuda upp kan jag avvakta en lite stund tills "dammet lagt sig" och sedan bjuda upp om jag inte blivit uppbjuden men vissa kvällar väntar jag inte alls utan bara bjuder upp. Tror det har hänt en gång att någon kille sett lite irriterad över att jag bjöd upp på "fel" dans, annars blir ju alla glada över att bli uppbjudna, oavsett vems dans det är.

Hur ofta kan man bjuda upp då? Med vissa blir det automatiskt varannan gång ungefär. Jag bjuder upp, han bjuder tillbaka eller tvärt om. Vissa bjuder jag upp nästan varje gång (han har kanske bjudit upp någon gång), och killen brukar då se glad ut, men efter ett antal danser då bara jag bjudit upp kan jag bli osäker (nähä!?). Vill han verkligen dansa med mig? Att bli uppbjuden tillbaka känns trots allt som en bekräftelse på att han vill dansa med just mig. Inser också att det kan vara problematiskt att vara kille (på mer än ett sätt *ha ha*). Som jag skrev tidigare är det ju nästan alltid tjejöverskott och fler än jag har samma uppbjudningsstrategi, vilket ju kan betyda att killarna aldrig hinner bjuda

upp/tillbaka. När denna osäkerhet kommer brukar jag sluta bjuda upp och tänker att "nä nu får han bjuda upp nästa gång om han vill dansa". Det blir ju lite jobbigti mitt osäkra sinne när han inte bjuder upp då även om många danskvällar passerat. Jag tar ju lätt detta som bekräftelse på att jag dansar kasst men det behöver ju inte vara så. Oftast brukar jag till slut falla till föga och börja bjuda upp honom igen och kan då mötas av orden "jag gärna, det var länge sedan vi dansade", hur man nu ska tolka det.

Lite självrannsakan. Hur gör jag själv då med killar som bjuder upp mig? Finns det sådana som jag inte bjuder tillbaka utan bara låter mig bli uppbjuden av? Nej, tror faktiskt inte det. Visst finns det sådana som bjudit upp mig en gång och där dansen kanske inte varit någon höjdare och jag inte bjudit tillbaka men dessa tillfällen är lätt räknade. Försöker alltid att bjuda tillbaka om jag hittar igen honom, vilket jag tycker att jag brukar göra, oftast i alla fall.

5 kommentarer:

  1. Får man säga nej när någon bjuder upp?
    /Kristina

    SvaraRadera
  2. Njae, man får ju naturligtvis säga nej om man vill men en allmän regel är att man inte nobbar. Alla vet ju hur det känns. En helt ok anledning att nobba är om den som bjuder upp är berusad eller tafsar exv. Eller att man måste vila kanske.

    SvaraRadera
  3. Men min tanke är att den som bjuder upp ju väljer vem den vill bjuda upp, då har alltså den som blir uppbjuden inget val?
    /K

    SvaraRadera
  4. Nä på sätt och vis inget val då men får ju välja när han/hon bjuder upp. Spelets regler typ. En som nobbar av oklar anledning får inte särskilt bra rykte. Ibland får man "härda ut", finns säkert de som känner detsamma om att dansa med mig :)

    SvaraRadera
  5. Som jag känner igen mig (det vet du)! Det är jobbigt med tjejöverskott då man måste ligga i som en liten iller för att få fatt i någon man vill dansa med. Och visst är det så att man vill bli uppbjuden tillbaka som bekräftelse att han faktiskt VILL dansa med en. Men svaret ligger nog i att de inte hinner. Vi kan låtsas det i alla fall ;-)
    Vissa dagar i veckan känner jag mig kass och just då vill jag ha extra mycket bekräftelse men jag har också varit med om att jag slitit med att bjuda upp gång på gång och när jag slutat göra det så kommer han fram efter dansen och säger ”inte fick vi dansa ikväll heller” – ja, vad f-n beror det på då…? När ska killarna jaga oss liksom.
    Kontentan blir nog att vi får fortsätta slita med att bjuda upp. Och för att öka haremet är det bra att prova många nya hela tiden. ”Lång-Mats” sa en gång ”vem bryr sig om vem som har bjudit upp – huvudsaken är att vi får kramas” och det ligger kanske en stor sanning där ;-)
    Kram Linda

    SvaraRadera