Tittat igenom gamla foton. Tänkte det kunde vara lite kul att scanna av dem och lägga ut en del på FB. Visa upp förfallet :) men blev lite sorgsen mitt i allt. Insåg mer än någonsin att min mamma inte finns längre även om hon lever. Ser henne leende och levande på fotona, aktiv, pratsam och omtänksam (bortser från de jobbiga sidorna nuförtiden). Inser att jag faktiskt inte hann säga ajö till henne innan hon försvann. Det känns så sorgligt. Saknar henne verkligen. Hittade bl.a. ett foto från mammas 50-årsdag (30 år sedan)

).
Fin bild! Och så sorgligt att se sin mamma försvinna på det där sättet.
SvaraRaderaSå snygg hon var! Ja usch va sorgligt. /Doris
SvaraRaderaSkickar en stöttande kram!
SvaraRaderaLilla mamma... Sådan vill jag minnas henne! Snygg och glad!
SvaraRaderaKram på dig!
SvaraRaderaDet är så sorgligt! :-(
Hade en föreläsning med Yngve Gustavsson nyligen. Geriatriker, professor, etc. Skitduktig och otroligt engagerad i äldre. Han sa att han inte skulle ha något emot att få alzheimers som gammal. För de flesta han träffat är lyckliga "i sin lilla bubbla". Som "gubbe" är det helt okej att klappa söta sköterskor på rumpan också. ;-)
Som anhörig är det ju tyvär aldrig i närheten av trevligt på något sätt.
Ja, hon var riktigt söt