Var och hälsade på mamma på boendet igår. Senast jag såg henne var den 18 januari. Hon hade blivit lite smalare och den korta stund hon öppnade ögonen var blicken helt förändrad - jag kände inte riktigt igen den blicken. Personalen berättade att hon inte vill äta eller dricka så mycket längre. Några skedar mat och bara lite dryck. Jag gav henne glass som hon alltid tyckt mycket om och det gick ner. Mer sånt får det bli och söt Festis som är lätt att ge med sugrör.
Just den här gången jag är nere saknar jag henne extra mycket när jag är hemma, jag nästan hör hennes steg, ser henne gå där och plocka, prata, berätta om något hon läst eller sett. Någon aktivitet hon ska iväg på. En ny bra låt hon hört på radio. Livfull och aktiv. Nyfiken.
Och nu bara detta skal kvar - hon pratar ju lite grann och svarar ibland helt adekvat på tilltal. Det konstiga är dock att hon nästan alltid tappar det sista ordet, eller ordet som gör att man skulle kunna förstå vad hon faktiskt vill eller menar. När jag sa det, att jag förstår allt utom det sista ordet sa hon "Det är franska." :) Dock hade vi lite kontakt. Hon sa bl.a. "Åh, vilka varma händer du har." och "Jag vill ha mer av det där kalla."
Ska snart ta mig en promenad till boendet igen, köpa med mig glass och Festis. Sitta där en stund och värma hennes händer. Sen bär det av till Märsta, bästvännen och hennes underbara ungar. Känns skönt att få träffa dem efter att ha varit hos mamma, tankarna koncentreras på att få information om att "man måste ha stövlar när man går i vattenpölar" och "titta Eva jag kan hoppa på ett ben" :D
Du får bära med dig bilden av hur hon var. Inte hur hon är nu. Lättare sagt än gjort, men försök. /Doris
SvaraRaderaJo har med mig bilden från mamma hur hon var förr. Den hon är nu är inte hennes "riktiga" jag.
SvaraRaderaHuvvaligen! :-( Det är bara så sorgligt.
SvaraRadera