lördag 17 april 2010
Nästan en evighetsmaskin
Tänk egentligen vad fantastisk människokroppen och livet är. Så oerhört hållbar trots allt. Den klarar enorma påfrestningar i form av missbruk, övergödning, undernäring, brist motion eller bara ett långt liv. Tänker på mamma, som inte vill vare sig äta eller dricka och knappt gjort på senaste tiden. Kroppen hänger i ändå. Frågan är om det är livsgnista eller bara "systemet" som håller igång livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hmmm. Är det inte "systemet"? Om hon hade livsgnista, skulle hon inte då äta och dricka? Tänker jag. Men jag har ingen aning.
SvaraRaderaHur som helst är kroppen fantastisk. Man kan vara fet, röka, stressa och leva allmänt osunt, men bli långlivad ändå. Och vice versa./Doris
Ja, den är en brilliant uppfinning med vissa undantag. Hade ju varit önskvärt att knoppen och kroppen hängde ihop lite bättre, alltså när hjärnan lägger av och blir dement borde den övriga kroppen kanske också göra det.
SvaraRaderaJo också tänkt som så att mamma slutat äta för att hon fått nog men trots detta så hänger kroppen kvar. Naturligtvis en tidsfråga men ändå. Det är fascinerande på något sätt.
SvaraRadera