onsdag 21 april 2010
Galghumor
Det är så skönt att kunna brista ut i gapskratt ibland mitt i all väntan, mitt i sorgen. Jag och syrran sitter som vanligt hos mamma och jag håller på att göra iordning en spellista på Spotify med musik jag vet att mamma tycker om, både modernt och gammalt. Klassik musik, opera, jazz, swing, 70- och 80-talsmusik, visor - allt utom hårdrock nästan :) Pysslade med listan; lade till bl.a. Ted Gärdestad, Nat King Cole, letade lite i min dansspellista, tryckte på fel låt och fel knapp, dvs Play och i högtalarna ljuder "Hur svårt kan det va'?" med Linda Bengtzing. Syrran och jag tittar på varandra och börjar gapskratta - så förlösande på något sätt. Flera gånger under de här dagarna har ju både hon och jag sagt till mamma att det är OK att hon går, somnar in, att hon bara ska släppa taget.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Underbart! Ni är så kloka. /Svägerskan i byn
SvaraRaderaTycker det var en himla fin grej att komma på - att spela hennes musik. Sen är det ju så bra att man kan skratta mitt i allt elände också, det tror jag är renande för själen.
SvaraRaderaVad fint att få "möta döden med musik". Har jag aldrig tänkt på. Men tror inte det är så ovanligt egentligen.
SvaraRaderaDet är skönt att man kan skratta mitt i eländet, det är väl det som gör att man kan gå vidare, vilken sorts sorg man än är inne i.