Kan bli så less på mig själv. Från att vara, som jag upplever det, "normal" till att känna mig superlåg till att nästan bli hypomanisk - jag pladdrar, fladdrar, skojar, skrattar, pratar högt ,känner mig uppåt, livfull och håller låda. Jag kan som höra att jag "går på" om men kan som inte riktigt dämpa mig. Ibland kan jag nästan bli peppad när jag märker att folk lyssar eller skrattar åt det jag säger. Samtidigt kan jag efter att jag sansat mig bli såååå trött på mig själv. Jag menar, hur kul kan det vara att någon upptar hela fikarasten och pratar och fladdrar på? Tror ibland att jag har någon slags variant att bipolärt syndrom, bipolär light kanske.
Inser att det kanske är lite vårdslöst att beskriva mitt trots allt ganska sansade sätt bipolärt syndrom. Vet ju att människor med diagnosen mår väldigt mycket sämre, och ibland bättre, än jag. Kan ju vara PMD:n också förstås som vridits upp en smula. Kanske dags för medicinjustering?
Ibland är jag bara för mycket!
Men kära nån! Alla har vi väl våra ups and downs. Och vi gillar dig som du är!
SvaraRaderaJag parkerar här, för jag instämmer med föregående talare. Var inte så hård mot dig själv. Om du så "är för mycket" i dag - vem minns det i morgon eller i övermorgon? Alla har nog med sitt. Släpp det!/Doris
SvaraRaderaJa, jag tycker du är fantastisk! :-)
SvaraRaderaBipolär light, det är väl det som är det ultimata, i allafall precis så som jag skulle vilja vara. En liten släng av det ibland.
Jasså, visste inte att du har pmd.
Jag har jättebesvärlig PMS men bara 2-4 dagar just innan och i början av mensen. Jätte deppig och destruktiv samt ångest. Men jag skulle nog behöva något mot det... Men min BM sa att "det hör till åldern"!?
:) nåja är ju sansad ibland.
SvaraRaderaC: Mitt började nog i din ålder, SSRI-preparat två veckor innan mens underlättar verkligen.