Pappa då kan man undra? Hur är det med honom i allt detta med mamma? Ja, han har svårt att acceptera sakernas tillstånd, har svårt att hantera det. Han hälsar på mamma varje dag, som jag förstår är han där bara en kortare stund. Verkar sällan fråga personalen om mammas medicinska tillstånd, värden osv. Jag tror att han inte fixar att se mamma som hon är. Nästa år har de varit gifta i 50 år och känt varandra i 52 år. Då har man ju en del andra minnen av sin fru naturligtvis, vilket gör det jobbigt att se henne som hon är nu.
Pappa har gått från att alltid har varit den som sagt ifrån, vågat ifrågasätta osv. till att bli nästintill handlingsförlamad. Jag reagerar lite dubbelt på detta. Jag kan delvis förstå hans reaktion, samtidigt blir jag frustrerad och irriterad på att vuxna karl inte kan ta sig i kragen liksom, sluta skygga och ständigt säga floskler som "Vi tar en dag i sänder."
Pappa är hur som helst väldigt mån om mamma. Han ser till att hon har fina blommor, köper godis, vill exv. ogärna åka och hälsa på mig och syrran några dagar, eftersom ingen då hälsar på mamma.
Ja, vi tar en dag i sänder :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar