Försökte bryta kalla kriget idag. Bad om ursäkt för att jag tappat besinningen men bad inte om ursäkt för att jag blev arg. Nä, ingen respons. Kalla handen. "Ut ur mitt rum!", "Du kallar mig dum i huvudet, DU är dum i huvudet!" Försökte förklara att schizofrent beteende inte alls är samma sak som att tycka någon är dum i huvudet men som det är i tonåringars värld så är det svart eller vitt. Bad henne i alla fall tänka på vad jag sagt och förklarat. Lommade ner för trappan. Det känns verkligen pyton, apjobbigt och bara ledsamt och sorgset att inte nå fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar