Bloggen lagd på is

För drygt ett år sedan

Sista gången jag hade kontakt med mamma. http://myblog-corner.blogspot.com/2010/04/ogonblick-av-kontak.html

Kul prick!

Han verkar ju vara en kul prick den där Juholt. Läser att han betraktar sig som kulbo, tycker jag visar på en härlig inställning till livet. Han berättar även att han matar sin mustasch :) Han måste ju bli nästan för lätt att rita karikatyr på och imitera, ingen match liksom.

Nu återstår att se hur politikern Juholt är, hoppas det blir lika spännande och positivt. Känns som sossarna behöver det.

Ska det börja om nu?

Snart ett år sedan mamma dog, en mamma som var så bekant men ändå så annorlunda i sin dementa värld. Idag har pappa fått diagnosen blanddemens - dels kraftig risk för Alzheimer och dels vaskulär demens. Det som är positivt denna gång är att diagnosen kommer tidigt och att det finns bromsmedicin vad gäller Alzheimern i form av läkemedlet Reminyl. Vad som är negativt och oroande denna gång är att han lever ensam. Mamma hade ju pappa som kunde ha koll på henne och hon så att säga "tappade benen" tidigt och satt där hon satt. Pappa är frisk och rask i kroppen, far omkring. Bra att han aktiverar sig men ... om han plötsligt inte hittar hem?

Det är väl livets gång lite grann - barnen börjar bli stora och klarar sig mer och mer själva (även om man oroar sig och vill ha lite koll). Man får lite mer egen tid. Då börjar föräldrarna bli gamla och behöver kanske mer tillsyn osv.

Nåja, det är ju faktiskt bara att försöka gilla läget och hugga i när det behövs. Så enkelt är det ju, egentligen.

Kan man sluta säga hej?

Kan man liksom sluta känna någon? Där jag jobbar nu ligger väldigt nära ett annat ställe jag jobbade på ett kort tag. Jag träffar rätt ofta människor jag jobbade med där. En del känner jag mer, andra hälsade jag i princip bara på när jag mötte dem i korridoren. När jag nu möter dem blir det alltid lite knepigt. Fortsätter man att hälsa på någon man tidigare bara hälsade på och inte alls har med att göra nu? Kan nästan känna att de tänker samma sak, blir som obekväma. En del tittar bara rakt fram och hälsar inte alls, en del hälsar lite försiktigt och andra hejar glatt.

En småsak kanske, ingen mår väl dåligt av att säga hej till någon liksom, men ändå... :)

Så gammal men så naiv

Jag är nog väldigt naiv ibland, i vissa lägen i alla fall. Om jag på jobbet ser att någon av mina arbetskamrater glömt att göra något eller kanske gjort något fel, kan jag lite försiktigt ibland påtala detta. Och det är INTE för att påpeka att någon gjort FEL utan för att göra dem uppmärksam på det. Jag vill själv veta när jag gör något fel eller glömmer något, allt för att kunna bli bättre på det jag gör. Visst kan man glömma saker man vet att man ska göra men ibland kanske man gör saker på fel sätt i tron att man gör rätt.

Pratade med en god vän om detta och hon tyckte nog jag var lite naiv. Hon undrade själv om jag vill veta att jag gör fel. Klart jag vill! Visst, inte känns det alltid roligt att få bekräftat att man gjort något fel men samtidigt, är det saker om gäller jobbet och har med patienter att göra är det ju viktigt att det blir rätt. Vill samtidigt också veta om något blir fel för att ingen ska tro att man på något sätt tror sig vara ofelbar :) Herregud, man måste väl ha självdistans.

Kontentan? Jag ska vara tyst :)

Mamma 81 år

Dottern säger det så bra, läs här.