Snart ett år sedan mamma dog, en mamma som var så bekant men ändå så annorlunda i sin dementa värld. Idag har pappa fått diagnosen blanddemens - dels kraftig risk för Alzheimer och dels vaskulär demens. Det som är positivt denna gång är att diagnosen kommer tidigt och att det finns bromsmedicin vad gäller Alzheimern i form av läkemedlet Reminyl. Vad som är negativt och oroande denna gång är att han lever ensam. Mamma hade ju pappa som kunde ha koll på henne och hon så att säga "tappade benen" tidigt och satt där hon satt. Pappa är frisk och rask i kroppen, far omkring. Bra att han aktiverar sig men ... om han plötsligt inte hittar hem?
Det är väl livets gång lite grann - barnen börjar bli stora och klarar sig mer och mer själva (även om man oroar sig och vill ha lite koll). Man får lite mer egen tid. Då börjar föräldrarna bli gamla och behöver kanske mer tillsyn osv.
Nåja, det är ju faktiskt bara att försöka gilla läget och hugga i när det behövs. Så enkelt är det ju, egentligen.
Nä men oj, det var så. Tråkigt, men bra att få veta, och förhållandevis tidigt. Du har ju rätt inställning, men det är klart det blir stentufft ändå. Jag antar att det är en dag i taget som gäller, och att inte måla f*n på väggen i onödan, och för tidigt. Tids nog blir det besvärligt, och då tar ni tag i det då. Tills dess vilar ni i att det är ganska hyfsat. Säger jag, som tror att jag vet ;) Men jag har inte en j**la aning. Styrkekram/Doris
SvaraRaderaTack, det är ju "bara" att hänga i liksom. Finns inget annat att göra.
SvaraRaderaNej men fyyy vad tråkigt! :-( Jobbigt!
SvaraRaderaMen precis som du säger. Det upptäcks tidigt och bromsmedicin kan sättas in.
Enligt min korta erfarenhet så har nästan alla "dementa" patienter som jag haft varit "klar och redig" trots demensdiagnos. Antar att det beror på bra läkemedel.