Ömma ryggslutets dag

Ännu en dansmara till ända. Möjlighet att dansa åtta timmar varje kväll, vilket det naturligtvis inte blev. Det går ju upp och ner under en så lång danskväll. Det går ju inte att beskriva hur det är på en dansmara, kvällarna är ju fyllda av så mycket mer än bara dans. Glädje, mys, svett, ångest, vatten, klädbyten, prat, "utpekanden" av bra dansare, skratt, kramar, axelmassage, stretching ...

Lördagen var lite bättre när det gäller uppbjudningar, jag slapp jaga heeela tiden och när jag väl skulle bjuda upp själv kände jag mig lite modigare och försökte strunta i alla nojor och bara körde på. Vill man kan det förklaras av den energi, styrka och mod jag fick av en i dansgänget som måste vara en trollpacka :) för det blev bättre efter att hon kört sin trolleri. Nu är det ju så att det hade kunnat vara bra även utan hennes förtrollning :D men hon var så rar och ville mig så väl att jag nog tror på henne lite grann, för säkerhets skull.

Jag fick flera riktigt härliga danser, jättemånga bra danser och några sådär halv bra. En av de danser som sitter kvar ännu dansade jag inte ens själv. Det var en dans som en danskompis beskrev. Hon dansade en fox (med en tjej som förde) som verkligen både musik- och textanpassade dansen, exv. så är texten "... I stand tall to get by..." så gjorde hon sig som större osv (om det nu går att förstå). Det hade varit fantastiskt och när hon berättade om det i bilen blev jag så rörd att jag fick tårar i ögonen och hon grät. :)

De hade dansat till den här låten som Zlips spelade.